Kvalitet & Förnyelse

9
jun

Åldrandet en fråga i tiden för Bodil Jönsson

Bodil Jönsson, professor emerita.

Bodil Jönsson, professor emerita.

Nygammal, kallar Bodil Jönssons sig själv. Det har nog inte bara att göra med att hon är nybliven pensionär, eller professor emerita som det heter i hennes bransch. Ordet beskriver också det faktum att hennes generations åldrande inte kan jämföras med föräldragenerationen eller generationerna före dem. De måste bli gamla på ett nytt sätt. Ett sätt som är anpassat till att de inte bara är fler utan också är friskare än tidigare generationer, har bättre ekonomi, i alla fall som grupp, och kan förvänta sig fler år som pensionärer. Frågan är vad de vill göra med de åren.

– Många äldre försöker anpassa sig till föråldrade normer: Nu är vi pensionärer, nu skall vi inte längre vara aktiva men väl aktiveras, till exempel resa, spela boule, dansa, gå på möten, konsumera kultur. Allt detta är nog så trevligt men likväl infantiliserande om det blir de enda sysselsättningarna utöver hus och hem och barnbarn, säger Bodil Jönsson.

Detta är frågor som hon tar upp i sin nya bok När horisonten flyttar sig, med underrubriken Att bli gammal i en ny tid. 1999 fångade Bodil Jönsson stressade nutidsmänniskors känsla av att tiden inte räcker till i boken Tio tankar om tid, som sålts i 650 000 exemplar. Det var den som fick oss att tala om ställtid och om tidstjuvar. Bli nu inte förvånad om någon börjar tala om årsringar, det är ett centralt begrepp i Bodil Jönssons nya bok.

Som barn trodde hon att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som nu börjat leva upp hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.

Reaktionerna på boken tyder på att hennes timing är rätt den här gången också. Frågan om åldrandet är högaktuell, inte bara för de nygamla själva utan för samhället i stort.

– Det var dags för någon sorts tyst vår-väckarklocka på det här området. Inte som varning, men som en uppmärksamhetspekare: Titta här vad som redan är uppenbart, men som vi ändå inte sett, säger Bodil Jönsson.

De som nyss blivit eller snart är pensionärer hör till den generation, som stått på barrikaderna. Vissa bokstavligt som 68-or, andra har fört kampen på annat vis. Men gemensamt är att de inte tagit saker för givna utan tagit strid mot sådant de upplevt som fel. Det lär nog inte förändras för att de passerar 65-årsdagen.

– Den svåraste striden blir nog den egna inre kampen. Vi kan visserligen uppleva att den existerande normen inte stämmer för oss, men vi har samtidigt inga färdiga nya självbilder att sätta dit istället, säger Bodil Jönsson.

Något som upprör henne är prognoserna som pekar på ökande medellivslängd och fler pensionärer som det stora framtidsproblemet. ”Patetiskt”, är hennes beteckning för detta sätt att se på framtiden.

– Annars brukar man alltid försöka ta med i beräkningen de dynamiska effekter som kan förväntas inträda. Alltså: om det blir så här, vad kommer människor att göra då? Vilka oförutsedda möjligheter kan uppenbara sig? När det gäller äldreboomen är det som om fantasin upphör: man bara räknar ”problem” rakt fram enligt räta linjens logik och har ingen vittring på möjligheterna. Lite genant, faktiskt, säger hon.

Själv lever hon inget stillsamt pensionärsliv. Hon är i kraft av sina böcker en efterfrågad föreläsare och föreläser på Kvalitetsmässan under rubriken Gammal i en ny tid. Hon har också en nystartad blogg där hon resonerar vidare kring bokens frågor.

De nygamla har fått sin banerförare.

 

LENA HÖRNGREN

 

 

0