Kvalitet & Förnyelse

18
feb

Risk att all granskning gör oss till ögontjänare

Maciej_Zaremba

Maciej Zaremba, journalist och samhällsdebattör

Den ökade granskningen riskerar att leda till ögontjäneri. Den varningen framförde journalisten och samhällsdebattören Maciej Zaremba vid seminariet Staten och granskningssamhället som den nybildade Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola nyligen anordnade.

Det granskas som aldrig förr i vårt samhälle. Vi får allt fler särskilda granskningsmyndigheter. Riksrevisionen har en stark ställning. Myndigheter satsar allt mer på att granska sig själva. EU granskar vad som händer i Sverige, inklusive de inhemska granskarna. JO granskar på riksdagens uppdrag och JK på regeringens. Plus att medierna utför sitt granskande uppdrag. Men vad leder all denna granskning till, var en av frågorna på seminariet.

Det sammanfattande, och enkla, svaret på den frågan är att det beror på. På varifrån initiativet till granskningen kommer och på vem som granskar.

– Om den som granskas inte har respekt för granskaren blir det ingen effekt, sa justitiekanslern Anna Skarhed.

Hon fick medhåll av Maciej Zaremba som ansåg att den enda verkligt effektiva granskningen är den som görs horisontellt, det vill säga inom professionen. En uppfattning som inte delades av Skolinspektionens generaldirektör Anne-Marie Begler och riksrevisorn Jan Landahl.

– Professioner kan ha metoder och synsätt, som bör granskas utifrån annars finns risk för rigiditet, menade Jan Landahl.

Den allt intensivare granskningen har i sig också sina risker. En är att det leder till fler ögontjänare, som är mer angelägna om att göra på rätt sätt än att göra det som är rätt. Efterfrågas handlingsplaner gör man handlingsplaner, men risken är stor de blir sittande i en pärm. Alla planer är heller inte så handlingsinriktade.

– Vi ser åtskilliga handlingsplaner som beskriver vad eleven inte kan och vilka problem han har, men inget om vad man ska göra åt det, sa Anne-Marie Begler.

Panelen var överens om att huvudorsaken till att det granskas så mycket mer idag än tidigare är att politiken släppt ifrån sig kontrollen över viktiga samhällsområden genom målstyrning och konkurrensutsättning. Med hjälp av granskning vill man ändå försäkra sig om att det som ska göras blir gjort och att resurser används på rätt sätt.

– Om politiker vill visa att man gör något och vill ha kontroll kräver man utvärderingar, ansåg Anna Ullström som är utredare på Trafikanalys.

Jan Landahl var inne på samma linje. Hans uppfattning var att granskning blivit ett sätt för politiker att skydda sig. En sorts inbillad rationalitet.

– Man skjuter granskaren framför sig och skaffar sig en trygghet mot företeelser man inte vill ha, sa han och tog som exempel tron att det inte finns korruption eftersom man har revisorer som granskar verksamheten.

Mest kritisk mot granskningssamhället var Maciej Zaremba. Han tyckte att det var viktigt att skilja mellan olika typer av granskning. Sverige har en kultur av kvalitativ granskning representerad av JO, JK och Riksrevisionen, men det finns också sådant som är tvivelaktigt. Dit räknade han öppna jämförelser inom vården, som han ansåg som helt missvisande eftersom vårdtyngden inte finns med i bedömningen. Han oroade sig också för att granskningssystemet fungerar som ersättning för politiskt ansvarstagande.

– Det finns en tendens hos politiker att ställa granskningssystemet mellan sig och medborgarna, tyckte Maciej Zaremba.

För den som i efterhand vill se seminariet sänds det på SVT Forum den 27 februari kl 11.10–14.10.

LENA HÖRNGREN

0