Kvalitet & Förnyelse

18
apr

Växande misstro mot maktens hederlighet

mutorFrågan om korruptionen i Sverige har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden. Den här gången beror det inte på ett nytt avslöjande utan på en forskarrapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi). Rapporten Allmän nytta eller egen vinning visar på en växande folklig misstro mot att allt går rätt till.

22 procent tror att många eller nästan alla politiker är inblandade i korruption. Nästan 90 procent tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter. Misstron är störst mot den kommunala nivån och större än i övriga nordiska länder. Men fortfarande är det få svenskar som själva upplevt korruption. Hur välgrundad misstron är går inte att säga. Inget vet hur stort problemet är och om korruptionen har ökat eller minskat, men forskarna tycker att det finns anledning till oro och till att se över regelverket.

– Föreställningen om korruption riskerar att skapa en misstro mot demokratin, säger statsvetaren Andreas Bergh, en av de fyra forskare från Linnéuniversitetet i Växjö, som står bakom rapporten.

En av förklaringarna till att synen på korruption har förändrats är att frestelserna är fler för tjänstemän idag. De ökade inslagen av upphandling och andra förändringar av den offentliga förvaltningen de senaste decennierna har medfört tätare kontakter mellan privat och offentligt och därmed ökade riskerna för oegentligheter. I synnerhet som reglerna är luddiga och övervakningen inte har skärpts.

Vad ska man då göra för att komma åt problemet? Forskarna tror att debatten och medieuppmärksamheten har stor betydelse för att få människor att tänka efter vad de gör och hur det uppfattas. De vill också ändra kommunrevisionen så att de sköts av utomstående granskare, inte av politiker som granskar sina partikamrater. Man vill också öka möjligheterna till medborgargranskning genom ökad transparens och mer lättbegriplig ekonomiredovisning.

Rapporten presenterades nyligen vid ett seminarium i Rosenbad. Här är några kommentarer från paneldeltagare och åhörare:

Gunnar Stetler, överåklagare vid Riksenheten mot korruption:
Jag eller mina kollegor är inte lösningen på problemet, vi kan bara städa efteråt. Jag skulle vilja ha kommunala revisionsgrupper, som jobbar löpande och där det finns olika kompetenser, till exempel byggnadstekniker. Eftersom upphandling innebär myndighetsutövning borde det finnas straffbestämmelser i LOU (Lagen om offentlig upphandling). Vänskapskorruption är ett demokratiproblem eftersom det minskar tilltron till systemet. För att öka tilltron borde inte bara mutor utan även jäv vara straffbart.

Johan Mörck, utredare på Statskontoret och en av författarna av rapporten Köpta relationer:
Man måste hålla isär uppfattningen om korruption och den faktiska förekomsten. Men om människor uppfattar att korruptionen ökar är det ett reellt problem och en oroande utveckling. I hög grad baseras denna uppfattning på vad medierna skriver och deras intresse är större idag. Det är kommunernas ansvar att bekämpa korruptionen. I de kommuner som drabbats av en skandal ökar insikten och man tvingas visa handlingskraft. Men det stannar där, i grannkommunerna fortsätter allt som vanligt. Ska det behövas 290 skandaler för att alla kommuner ska vakna?

Anders Knape (M), ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL):
Det här är i högsta grad en levande fråga inom SKL, inte minst genom det nätverk som bildats för att stödja medlemmarna. Det handlar inte bara om revisionen, där upptäcks få skandaler. Det är viktigt att få igång en diskussion om vänskapskorruption, om hur relationerna mellan beslutsfattare och leverantörer av tjänster ska vara. Att det ser annorlunda ut i Sverige än i övriga Norden beror på att vi är det mest decentraliserade landet och att vi har en annan diskussion om politik och politikens villkor än i våra grannländer

Jan Landahl, riksrevisor:
Sverige har opartiska, lojala och välutbildade tjänstemän. Det innebär ett gott utgångsläge som det är viktigt att försvara. Men det finns en oroande diskrepans mellan medborgarnas uppfattning och verkligheten. Det löses inte genom kontrollsystemen. Det är inte revisionen som upptäcker korruption, tipsen kommer oftast inifrån. Den viktigaste förebyggande åtgärden är att det finns en levande diskussion inom organisationen om risker och om etik och moral. Inom Trafikverket har det exempelvis lett till nolltolerans och man accepterar inte ens en bricklunch.

Johan Sørensson, utredare på Statskontoret en av författarna av rapporten Köpta relationer:
Granskning i efterhand är inte tillräckligt. Det krävs helhetssyn och förebyggande åtgärder för att minska frestelserna. Det måste också till skarpa åtgärder om någon bryter mot reglerna. Internkontrollen behöver förbättras. Bristerna är större i den vardagliga kontrollen än i revisionen. Det här är inte bara juridiska frågor utan handlar i hög grad om kulturen i organisationen när det gäller vad som är tillåtet eller ej.

Ingabritt Ahlenius, före detta chef för Riksrevisionsverket och för FN-revisionen:
Kommunerna har inbyggda svagheter som bygger på föreställningen att kommuner är detsamma i dag som 1860. Då fans inga tjänstemän och kommunallagen reglerar fortfarande inte tjänstemännens roll. Det gör ledarskapet otydligt i kommunerna. Ett annat problem är kommunrevisionen. Kommunerna borde ha oberoende och professionella revisorer. Dagens system där man granskar före detta kollegor och partikamrater innebär ett institutionaliserat jävsförhållande.

Läs mer om korruption i intervjun med professor Bo Rothstein, internationell auktoritet inom korruptionsforskningen.
LENA HÖRNGREN

Fakta
På Kvalitetsmässan diskuteras korruption bland annat vid seminariet Snabba Cash, som inleds av SVT–reportern Sophia Djiobaridis. Hon har jobbat med programmet Kommungranskarna, som visat flera exempel på hur skattepengar försvunnit i tveksamma projekt.

0