Kvalitet & Förnyelse

12
jun

Magdalena Andersson vill lyfta fram förvaltningspolitiken

magdalena_andersson

Magdalena Andersson, Ekonomisk-Politisk Talesperson Socialdemokraterna

Vid Kvalitetsmässan 2011 stod Magdalena Andersson på GöteborgsOperans scen som överdirektör på Skatteverket och tog emot utmärkelsen Sveriges Modernaste Myndighet. I år är hon här i en helt annan roll även om det fortfarande handlar mycket om skatter och pengar. Som socialdemokraternas ekonomiska talesperson har Magdalena Andersson klivit ur tjänstemannaanonymiteten och blivit Anders Borgs utmanare om finansministerposten. Här är hennes svar på Kvalitet & Förnyelses frågor om rollbytet, om den eftersatta förvaltningspolitiken, om jobben och om varför hon håller så hårt på överskottsmålet.

Hur ser du på rollbytet från tjänsteman till politiker?
Skatteverket är en fantastisk myndighet och arbetsplats. Jag var stolt att få ta emot priset å alla medarbetares vägnar eftersom det var ett resultat av många års utvecklingsarbete med bland annat bemötandefrågor. Jag har stor nytta av erfarenheterna från Skatteverket, till exempel att leda en stor organisation och att driva förändringsarbete. Även politiken är oerhört givande, särskilt om man som jag uppskattar att arbeta mot tydligt uppsatta mål, till exempel att vinna ett val eller att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.

Du har nyligen kritiserat regeringen för att man låtit förvaltningspolitiken hamna på undantag på Socialdepartementet. Detta sägs vara en fråga man inte vinner val på, varför har ni ändå lyft den och vad vill ni göra?
Förvaltningspolitik kanske inte är det främsta ämnet för diskussioner kring middagsborden runt om i landet (tyvärr), men det är en av regeringens viktigaste uppgifter att se till att skattepengarna används på ett effektivt. Finansminister Anders Borg intresserar sig gärna för makroekonomiska frågor och på det området är han kunnig även om vi inte alltid håller med varandra. Däremot präglas regeringens styrning av myndigheterna av ointresse. En symbol för detta är att man skuffat undan frågorna till regeringens minsta parti, Kristdemokraterna, och flyttat dem från Finansdepartementet till Socialdepartementet. Vi socialdemokrater arbetar nu aktivt med att ta fram nya förslag för hur myndighetsstyrningen kan utvecklas för att ge medborgarna bättre service till en lägre kostnad.
Det seminarium du ska medverka i på Kvalitetsmässan har rubriken ”Jobba på Sverige” och handlar om näringspolitik. Vad ser du som den viktigaste åtgärden för att förbättra förutsättningarna för företagen att växa och därmed skapa fler jobb?
Ytterst handlar jobbfrågan om två saker: tillväxt och matchning. För att det ska skapas fler arbetstillfällen i ekonomin måste vi säkra tillväxten. Här krävs investeringar i utbildning, forskning, infrastruktur och bostäder samtidigt som det ska finnas utrymme för näringspolitiska initiativ till exempel för att hjälpa små och mellanstora företag ut på exportmarknaderna eller genom att satsa mer på innovation. Vid sidan av en stark tillväxt krävs att de arbetstillfällen som finns snabbt kan tillsättas. Trots att Sverige idag har en arbetslöshet på över 8 procent uttrycker många företagare att det är svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden måste vi höja kompetensen och satsa på fler utbildningsplatser som svarar mot arbetsmarknadens behov. Vi måste också förenkla övergången från utbildning till arbete genom effektiva arbetsmarknadsinsatser för unga och se till att färre slås ut från arbetsmarknaden och hamnar i långtidsarbetslöshet. Här krävs aktiva insatser som bryter den passivitet som t.ex. fas 3 leder till.

Du kritiseras ibland för att vara alltför strikt när det gäller överskottsmålet. Varför är det så viktigt? I vilket läge tycker du att man kan släppa målet?
Jag tycker det är en märklig kritik. Regeringen använder tre indikatorer för att utvärdera om finanspolitiken håller sig inom budgetreglerna – idag pekar alla tre indikatorerna på att man bryter mot reglerna. Här är jag säkert lite gammalmodig, men jag tycker att man ska hålla sig till de regler man har. Gillar man inte reglerna ska man ändra dem – inte tänja på dem. Jag var med när vi införde överskottsmålet och har sett hur väl det har tjänat oss – inte minst under de senaste årens ekonomiska turbulens. Därför tycker jag att man ska vara försiktig innan man bryter mot dem eller ändrar dem. Argumenten när man införde överskottsmålet var att betala av på statsskulden för att minska vår sårbarhet. Sen dess har statsskulden halverats och vår ekonomiska styrka ökat markant.

Är det då inte läge att ändra reglerna? Problemet är att när vi blickar framåt så vet vi att vi har en tuff demografisk utmaning framför oss. Det kommer att bli allt fler äldre som ska försörjas av dem i arbetsför ålder. Ju lägre statsskuld vi har när kostnaderna tornar upp sig, desto mindre risk att en framtida regering behöver försämra kvaliteten i äldreomsorgen eller tvingas till kraftiga skattehöjningar.
En del menar att vi måste ändra överskottsmålet för att kunna bekämpa arbetslösheten, men här är jag mycket bestämd: Det är inte överskottsmålet som är problemet i svensk ekonomi idag. Problemet är att regeringens jobbpolitik inte fungerar. Skattesänkningarna har inte haft den effekt regeringen hade hoppats på. Skatterna har sänkts med ungefär 120 miljarder de senaste sju åren. Det har gjort att det inte funnits pengar till viktiga investeringar i utbildning, arbetsmarknadspolitik och infrastruktur.
Sist kan det vara värt att påpeka att staten inte går med stora överskott idag: Under vart och ett av åren från 2009 till och med 2015 har Sverige uppvisat, eller beräknas uppvisa, underskott i de offentliga finanserna, med undantag för 2011 då budgeten var i balans.  I år beräknas underskottet uppgå till 50 miljarder kronor. Den som hävdar att överskottsmålet är ett problem i svensk politik just nu överdriver. Vi är nämligen inte ens i närheten av målet.

LENA HÖRNGREN

0