Kvalitet & Förnyelse

23
sep

Sverige behöver ett nytt valsystem

partiledare2

Det är dags för statsvetare och andra konstitutionellt kunniga att gå tillbaka till ritbordet och börja skissa på ett nytt valsystem anpassat till att det nu är åtta-nio partier som konkurrerar om riksdagsplatserna. Inte fem som när enkammarriksdagen skapades. Det var en av valforskaren Sören Holmbergs slutsatser av årets valresultat när han medverkade vid ett analysseminarium hos SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle).

Huvudalternativen för en förändring vore majoritetsval eller högre spärr för småpartier. Sören Holmberg förordar högre spärr.

– Majoritetsval drabbar valdeltagandet och innebär ökat taktikröstande, var hans argument.

Sören Holmberg tror att det är Sverigedemokraternas framgångar som blir det bestående minnet av årets val. Partiet vann det som i förväg kallats bronsmatchen mot miljöpartiet och blev med bred marginal tredje största parti. Sverige blev mer likt övriga Europa i och med att vi fick ett högerpopulistiskt parti på den här storleksnivån i riksdagen. Inför framtiden är det en sak som bekymrar.

– Det har varit en fördel för SD att ha offerkoftan därför bör man undvika att de uppfattas som det enda verkliga oppositionspartiet.

Sören Holmberg är inte överraskad över att valet gick som det gick. De trender valforskarna tidigare har sett har fortsatt. Väljarna bestämmer sig senare. Rörligheten ökar. Vi är alltmer otrogna mot våra partier. Partiledarna är inte så betydelsefulla som partierna och media tror. Det är sakfrågorna som avgör vad folk röstar på. I år trodde de flesta att jobben skulle bli den avgörande frågan. Men sysselsättningen kom bara på fjärde plats bland väljarnas prioriterade frågor. Viktigast var skolan, därefter sjukvården och ekonomin. Välfärden kom femma.

– Skola, sjukvård och välfärd är frågor där det är fördel för de rödgröna. Ekonomin är alliansens styrka även denna gång. Normalt brukar de partier som väljarna tycker sköter ekonomin bäst vinna. Den här gången blev det inte så, vilket inte hänt tidigare, sa Sören Holmberg.

En annan förklaring till alliansens valförlust är det statsvetarna kallar ”cost of rule”, alltså maktens pris. Efter åtta år ville väljarna ha en förändring.

– Det finns en tydlig trend i Europa att sittande regeringar förlorar röster, sa Sören Holmberg och tog Jens Stoltenbergs norska s-regering som ett näraliggande exempel.

I den efterföljande debatten kom övriga paneldeltagare med sina svar på frågan om vad som avgjorde valet

Karin Pettersson, politisk chefredaktör, Aftonbladet hade två förklaringar. Pisa-chocken i december, som ledde till att folkpartiet inte längre hade fördel i skolfrågor, och det förändrade medielandskapet, som hon i huvudsak såg som något positivt.

– Det har lett till att det har kommit in nya aktörer, att det blivit fler debatter och fler som bevakar vilket är bra för demokratin, bland annat för att engagemanget och valdeltagandet ökar, sa hon.

Dagens Nyheters politiske redaktör Johannes Åhman ansåg att den avgörande faktorn var den tid som Jimmie Åkesson lagt på att resa runt i landet vid sidan av valdebatten.

– På så vis har han mött människor med stor misstro mot samhället och som inte lyssnar på den allmänna debatten. Det är en grupp ingen annan sett, som han på det här viset långsiktigt mutat in.

Tidigare finansministern numera seniorkonsulten Pär Nuder var inne på samma spår:

– De etablerade partierna har varit oförmögna att kommunicera med vissa väljare som verkligen känner utanförskap.

När det gällde den politiska hösten var Karin Pettersson den som hade högst tilltro till att det skulle ordna sig och Stefan Löfven få majoritet för sin budget. Andra såg olika orosmoment:

– Sverigedemokraternas destruktiva makt har ökat, sa Johannes Åhman.

– Det svåra med att regera är inte de parlamentariska övningarna i riksdagen utan att det är en uppgift som ska skötas 24 timmar om dygnet 365 dagar om året, påpekade Pär Nuder.

Att blockpolitiken på sikt skulle komma att brytas upp var alla överens om, även om ingen trodde att det skulle bli lätt eller ske snabt. Bland de borgerliga finns ett inslag av bitterhet efter det socialdemokratiska agerandet när regeringen ville höja brytpunkten. Att Stefan Löfven bundit upp sig vid Miljöpartiet som har självsäkra och tuffa förhandlare gör det svårt att träffa överenskommelser över blockgränsen. Bland väljare finns visst stöd för att Socialdemokrater och Moderater ska regera ihop, men inte i denna panel. Det vore en alltför abrupt förändring.

– Då skulle Sverigedemokraterna växa ytterligare, trodde Karin Pettersson.

LENA HÖRNGREN

0