Kvalitet & Förnyelse

1
feb

Unga och nyvalda, men erfarna

veronica_karlsson

Veronica Karlsson, förbundsordförande Vision

 

Två av de stora fackförbunden på det offentliga området har nyligen fått nya ordföranden. För Lärarförbundet skedde det enligt plan när Johanna Jaara Åstrand valdes att efterträda Eva-Lis Sirén som varit ordförande i 13 år. För Vision blev det ett oväntat skifte när Annika Strandhäll blev socialförsäkringsminister och Veronica Karlsson tog över. Kvalitet & Förnyelse har pratat med TCO:s båda senaste och yngsta, men allt annat än fackligt oerfarna ordföranden, om uppdraget och utmaningarna.

”Färre fasta jobb en utmaning för facket”

Veronica Karlsson har varit fackligt aktiv hela sitt yrkesliv. De fackliga ombuden på hennes första arbetsplats, Nummerupplysningen, fick henne att förstå betydelsen av att engagera sig och vara med och påverka. På den vägen är det. 2011 valdes hon till andre vice förbundsordförande i Vision och vid ett extra förbundsmöte i höstas till förbundsordförande. Ett stort steg som innebär stort ansvar, men egentligen tvekade hon aldrig.

– Jag tror på Vision och vad vi kan åstadkomma, säger hon.

Veronica Karlsson är född 1981, men att hon skulle vara anmärkningsvärt ung för sin post håller hon inte med om. Snarare fullföljer hon en tradition inom Vision, som tidigare hette SKTF (Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet).

– Både Björn Rosengren och Sture Nordh var yngre än jag när de valdes till förbundsordförande, påpekar hon.

En del av de frågor dessa herrar fick jobba med behöver dagens fackliga ledare inte ägna sig åt, men annat har kommit till. Inte minst för att fasta jobb blivit allt mer sällsynta.

– Det är en jätteutmaning för de fackliga organisationerna att så många har tidsbegränsade anställningar, säger Veronica Karlsson.

Vision talar om ett ”schysst arbetsliv”. Ett brett begrepp där det i hög grad handlar om att medlemmarna ska få vara sig själva, också på jobbet. Vision har därför jobbat mycket med mångfalds- och HBTQ-frågor.

– Mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter hänger i hög grad samman, säger Veronica Karlsson. Ett samband som blev tydligt för henne när hon var volontär i Ecuador.

En evigt aktuell facklig fråga är skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner. Idag handlar det inte så mycket om lika lön för lika arbete på arbetsplatsen utan om strukturella löneskillnader, det vill säga att sektorer och branscher med hög andel män har högre lönenivåer än där kvinnorna dominerar. Att synliggöra och förändra detta är en viktig del i den lönepolitik Vision antog i fjol.

– Ser man krasst på det måste våra medlemmars yrken uppvärderas om man ska kunna rekrytera till välfärdsjobben i framtiden, menar Veronica Karlsson.

Men det räcker inte med höjda löner. Den som vill vara en attraktiv arbetsgivare måste också erbjuda medarbetarna möjlighet att utvecklas.

– Det är viktigt att ge utrymme för innovation i vardagen genom att hitta system och metoder där utvecklingsarbetet vävs in i det vanliga jobbet.

Vision kommer under Kvalitetsmässan den 3-5 november lyfta fram sin syn på innovationsfrågorna. Målet är att ge kunskap och inspiration samt att lyfta fram goda exempel på innovationsarbete i offentlig verksamhet.

– För att möta välfärdens utmaningar behöver vi innovationsvänliga arbetsplatser och kreativa arbetsmiljöer där medarbetarnas idéer tas tillvara. Ska det bli möjligt måste inte minst chefer ges rätt förutsättningar att leda och ta ansvar i sina verksamheter, säger Veronica Karlsson.

”Skolan är samhällets hjärta”

40-åriga Johanna Jaara Åstrand hade suttit i Lärarförbundets styrelse i tio år när hon i höstas valdes till förbundsordförande.

– Det förpliktar och är en stor utmaning att leda Sveriges största lärarförbund, säger hon.

Helst skulle hon vilja vara ordförande för Sveriges enda lärarförbund, men under överskådlig tid lär hon få dela på uppgiften att vara talesperson för lärarna med Saco-förbundet Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson.

I debatten kan det ibland tyckas som om alla älskar lärarna, men Johanna Jaara Åstrand och hennes medlemmar skulle gärna se att politikerna snabbare gick från ord till handling. Inte bara för lärarnas skull utan för att detta är ett samhällsintresse.

– Skolan är samhällets hjärta, menar hon.

För att det hjärtat ska fungera krävs lärare. Enligt SCB:s siffror kommer det att saknas 43 000 lärare redan 2020. Pensionsavgångarna är många och intresset för lärarutbildningarna är svagt. Yrket i sig är attraktivt, menar Lärarförbundet.

– Mötet med eleverna, att med sin egen kompetens få bidra till en annan människas utveckling och sätta spår varje dag, är enligt Johanna Jaara Åstrand det bästa med läraryrket.

Problemet är att förutsättningarna för att utöva yrket har försämrats. Lönerna har länge släpat efter, men är inte det enda som behöver förändras. Det handlar också om attityderna till lärande och om att skolan måste ha resurser för att ge alla barn förutsättningar att lyckas.

Johanna Jaara Åstrand hoppas att de vackra orden i valrörelsen ska leda till en nationell samling om skolan. Däremot vill hon inte att skolan ska förstatligas.

– Att byta huvudman löser inte de utmaningar skolan står inför. Det vore också fel att flytta besluten ännu längre från lärare och elever, är några av hennes argument mot denna stora omorganisation.

Under perioden 2012–2014 ökade de kommunala lärarlönerna med drygt 13 procent, medan snitthöjningen för hela arbetsmarknaden var knappt 9 procent. Det ser Johanna Jaara Åstrand som ett tecken på att politikerna insett situationens allvar, men det räcker inte. Därför välkomnar hon regeringens löften om satsningar på lärarlöner, men räknar också med att få stöd från marknadskrafterna.

– Lärarbristen kommer att göra att det blir konkurrens om lärarna, vilket kommer att pressa upp lönerna. Det går inte att låta barnen stå i kö för att få börja skolan.

LENA HÖRNGREN

0