Kvalitet & Förnyelse

18
mar

Kommunsammanslagningar ingen lösning för små kommuner

Press_karta_be0101De små kommunerna blir allt fler och allt mindre. Människorna dras till storstadsregionerna. Sverige har den kraftigaste urbaniseringen i hela EU. Utjämningssystemet har hittills gjort problemet hanterbart men många små kommuner kommer att få svårt att klara sina åtaganden. Problemet löses inte genom ta fram karta och linjal för att dra nya kommungränser, är slutsatsen i en nyligen publicerad rapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle).

”Kommunsammanslagningar har flera säkra nackdelar men förhållandevis osäkra fördelar”, skriver rapportförfattarna Gissur Erlingsson, Josefina Syssner och Jörgen Ödalen, alla knutna till Linköpings universitet.

Lite bakgrundsfakta: 48 kommuner har färre än 8 000 invånare, vilket vid kommunblocksreformen 1974 ansågs som det minst möjliga för att en kommun skulle klara sitt uppdrag. 15 har färre än 5000 invånare. Sedan 1974 har befolkningen minskat i nästan varannan kommun. Samtidigt som Sveriges befolkning under samma tidsperiod ökat med mer än 1,6 miljoner invånare.

– Eftersom kommunerna har en så central roll i den svenska välfärdsstaten får detta en rad negativa effekter, sa Josefina Syssner när rapporten presenterades.

Hon tog som exempel sämre ekonomi, svårigheter att tillhandahålla service med kvalitet och problem att rekrytera personal, inte minst specialister för att klara myndighetsutövningen.

På ett område finns det dock en klar fördel med att vara liten. Demokratin fungerar enligt flera studier bättre i små kommuner. Medborgarnas motstånd mot att ge upp identiteten som egen kommun är stort. Under 2000-talet har det genomförts tre folkomröstningar om kommunsammanslagningar. Bräcke-Ragunda 2004, Borgholm-Mörbylånga 2009 och omröstningen om den tilltänkta Dalslandskommunen i Bengtsfors 2014. Samtliga har resulterat i ett bestämt nej.

– Sammanslagningar är ingen universallösning eftersom småkommuner inte är lika.  I Norrland finns till ytan jättelika småkommuner där det är tveksamt om problemen skulle lösas genom samgåenden, sa Gissur Erlingsson.

Asymmetrisk uppgiftsfördelning, det vill säga att alla kommuner inte skulle ha samma uppgifter presenteras ibland som ett mindre dramatiskt alternativ till sammanslagningar. Statskontoret var inte främmande för tanken i en utredning 2005 men rapportförfattarna är tveksamma.

– Det innebär risk för A- och B-lagskommuner och kan dessutom ses som ett intrång i det kommunala självstyret, framhöll Gissur Erlingsson.

En tredje lösning, som i hög grad redan används, är ökad frivillig samverkan mellan kommuner. Det innebär att ekonomiska och personella resurser används mer effektivt och är framför allt vanligt inom miljö- och hälsoskyddsområdet och för räddningstjänsten. Däremot är det ovanligt inom de tunga kommunala ansvarsområdena, som skola och äldreomsorg. En klar nackdel är att ansvaret blir diffust med gemensamma nämnder och kommunalförbund.

Den fjärde vägens politik som forskarna förordar är en aktiv, medveten och öppen anpassningspolitik. En pragmatisk väg som kan fördjupa den lokala demokratin, men ställer stora krav på lokalt ledarskap.

– Tillväxt är normen för svenska kommuner, som har en stark tilltro till sin egen förmåga att vända utvecklingen. Ingen har en lokal långsiktig strategi för hur de ska hantera de demografiska förändringar som innebär att kommunen krymper, sa Josefina Syssner.

Genom en sådan politik skulle man göra det tydligt för medborgarna vad som görs och varför. Strävan bör vara att hitta nya sätt att hantera välfärdsuppdraget, vilket kräver nytänkande och ger möjlighet till lärande. Det gäller för politikerna att hantera de demografiska konsekvenserna av den starka urbaniseringen, som av allt att döma kommer att fortsätta.

Rapporten kommenterades vid seminariet av Sören Häggroth, före detta statssekreterare och generaldirektör med flera tunga utredningsuppdrag på det här området samt organisationen Småkoms ordförande, Peter Lindroth (S), kommunstyrelsens ordförande i Karlsborg. Ingen av dem ville ha en centralstyrd kommunreform.

– Men det finns ett antal kommuner som i samarbete med staten behöver hitta lösningar, men det finns inte en enda formel som passar alla, sa Sören Häggroth.

– Demografin är besvärlig och jag välkomnar en diskussion, men den måste ha ett medborgarperspektiv, kommunerna är till för medborgarna och för dem handlar det inte om rutor och organisationslösningar, sa Peter Lindroth.

LENA HÖRNGREN

Ladda ner rapporten.

Se sminariet  i sin helhet på SVT Forum.

 

 

0