Kvalitet & Förnyelse

21
apr

Hur ska välfärden styras?

shekarabi

Civilminister Ardalan Shekarabi (S)

 

Sällan har det diskuterats förvaltningspolitik som denna vinter och vår. De som är engagerade i frågorna har länge känt att ointresset har varit massivt ända upp till ministernivå. Men nu är de försiktigt förhoppningsfulla om förändringar. Orsaken är det arbete civilminister Ardalan Shekarabi (S) inlett för att hitta en ny styrning för välfärden som kan ersätta New Public Management (NPM).

Forskare, politiker, fackliga företrädare och myndighetschefer har bjudits in för att redogöra för sina åsikter om bristerna med dagens system och vad som bör göras. Det handlar inte bara om ett enstaka seminarium i Rosenbad utan om tio öppna seminarier med olika teman över hela landet med sammanlagt ett 50-tal inbjudna talare. I de flesta fall med ministern på plats som inledare och engagerad åhörare.

”Chockerande lovvärt”, är en av de glatt överraskade forskarnas omdöme om seminarieserien.

Kvalitet & Förnyelse har samlat några röster med olika perspektiv på frågorna från seminarierna.

Shirin Ahlbäck Öberg, docent vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

NPM bygger på styrning med piska och morot, vilket är en annan logik än den professionella som utgår från att människor strävar efter att göra ett bra jobb. Här finns också en tro att information och återrapportering ger bättre styrning. Men alla rapporteringskrav skapar bara alienation eftersom man inte vet om det man gör kommer till användning. Yrkesmänniskor har blivit amatöradministratörer eftersom effektivisering blivit detsamma som att göra sig av med administratörer. Att vilja förändra detta innebär inte att man vill gå tillbaka till 1970-talet eller att de professionella ska släppas vind för våg att göra som de vill. Det handlar om att hitta en tredje logik som innebär att gå från tillsyn till tillit, vilket är svårt och kommer att ta tid.

Britta Lejon, ordförande ST:

Vi har en väl fungerande stat och tar den för given, men det finns problem, till exempel att myndighetsbegreppet har urholkats samt att det har blivit för stort fokus på effektivitet på bekostnad av öppenhet, rättssäkerhet och demokrati. Vi har för mycket detaljstyrning och för lite av långsiktighet. Det tycks finnas en bristande tilltro från politiken till medarbetarnas förmåga att göra rätt. För att lösa problemen krävs förbättrade långsiktiga förutsättningar, trygga statliga jobb och en mer ändamålsenlig styrning där det finns utrymme att göra olika.  Det är också viktigt att man lyfter fram myndigheternas demokratiska uppdrag.

Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen:

Allt är inte fel med NPM. Professionen måste ha betydande makt och inflytande, men eftersom verksamheten styrs av demokratiska förutsättningar kan den inte ha hela inflytandet. Professionen måste förtjäna inflytande genom att bli mer professionell. Det innebär tydliga krav, till exempel legitimering och att man utvecklar den verksamhetsnära forskningen också inom skola och socialtjänst med hälso- och sjukvården som förebild. Tillsyn är nödvändig, men får inte fungera som en blöt filt utan bidra till att utveckla verksamheten.

Anders Anell, professor vid Företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet:

Det finns många olika ersättningsprinciper, som alla har sina brister. De modeller som gäller idag inom sjukvården har fokus på indikatorer och kvalitetsskillnader.  Det förutsätter registrering, vilket tar tid som skulle kunna användas till patienterna. Vilka resultaten blir beror inte bara på prestation utan också på exempelvis slumpmässiga variationer och skillnader i risk. Indikatorerna har även en indirekt påverkan. Mätningen är en signal om misstroende, som påverkar professionens inre motivation. Huvudmännen klarar inte att förändra detta på egen hand. Staten måste hjälpa till med nya former för registerhantering och med bättre IT-stöd.

Ulf Bengtsson, generaldirektör Arbetsgivarverket:

Frågan är vilka professioner som avses när man talar om att professionen ska ges större inflytande. De är inte givet att det gäller alla. En annan fråga är på vilkas bekostad deras inflytande ska öka. Är det andra professioner som ska få mindre att säga till om eller är det de demokratiska institutionerna? Det gäller att hitta balanspunkten mellan en styrning med maskinperspektiv, där regeringen stoppar in resurser och myndigheterna levererar och en modell där professionen styr utifrån sina normer. Samma modell fungerar inte överallt, det krävs verksamhetsanpassning, vilket vi pratat om i 20 år men som är lättare sagt än gjort.

Thomas Bull, justitieråd vid Högsta förvaltningsdomstolen, tidigare professor i Uppsala:

Omvandlingen av offentlig sektor har pågått lång tid och det kommer att ta tid att förändra. Det finns inget quick fix. Utbildningen har en central betydelse. En profession bygger på att yrkesmänniskor har en uppfattning om vad som är ett väl utfört arbete. Att man känner när man är en dålig doktor, eller dålig lärare när man går hem och vill bli bättre. Vi måste också komma ihåg att all utvärdering inte är av ondo. De ansvariga har legitima krav på att veta att allt fungerar som det ska.

Anders Hanberger, professor Umeå universitet:

Vi har gjort fallstudier inom grundskolan och läraromsorgen. Grundskolan är utsatt för granskning från en mängd olika håll. Fokus ligger på prestationsmått i form av betyg och antal nöjda elever, andra mått som jämställdhet och demokratisk fostran får stå tillbaka. Lärarna upplever att alla centrala utvärderingar tar tid, men att de inte får något tillbaka som de kan använda i det lokala utvecklingsarbetet. Även inom äldreomsorgen upplever man att utvärderingarna tar tid. Man använder sig av Öppna jämförelser, trots att man är tveksam till värdet. Nyckeltalen speglar inte omsorgsarbetets vardag, men man anpassar sig och tvingar in praktiken i format man inte känner igen sig i.

Erik Langby (M) f d kommunstyrelsens ordförande i Nacka där valfrihetsrevolutionen startade:

Tre fjärdedelar av kommunernas verksamhet handlar om att producera service som medborgarna utnyttjar individuellt. Det ska inte sammanblandas med myndighetsutövningen. Där är medborgaren inte jämlik med kommunen och där finns ingen valfrihet. Vår strävan var att förena demokrati i det lilla, det vill säga egenmakt, med effektivitet genom att låta medborgarna bestämma över de tre fjärdelarna. Det viktigaste staten kan göra är minska detaljstyrningen och få bort stelbenta normer. Idag har det blivit viktigare vad IVO (Inspektionen för vård och omsorg) säger än vad medborgarna tycker.

Med undantag för det inledande seminariet i Stockholm finns seminarierna att ta del av på regeringens hemsida http://www.regeringen.se/sb/d/14892/a/253318. Det tionde och sista seminariet genomförs på Södertörns högskola den 21 april. Då är temat Administrationssamhället. Sedan återstår för ministern och hans medarbetare att dra slutsatser av allt det sagda och formulera direktiven till utredningen om styrningen av välfärden efter NPM.

LENA HÖRNGREN

0