Kvalitet & Förnyelse

28
aug

Politikern som älskar London och hatar nyliberalismen

ken

Labourpolitikern Ken Livingstone

Titeln Londons förste borgmästare ger associationer till en tid när maktens män var iklädda mantlar och behängda med gyllene kedjor. Men Labourpolitikern Ken Livingstone, som var den förste som hade denna historiska titel, är i högsta grad levande. Han finns på Twitter som”ken4london” och är lika arg som när han blev känd som ”Röde Ken”. Han har varit i ständig vänsteropposition. Inte bara mot Margaret Thatcher och hennes politik utan också mot sin egen partiledning. I striden om partiledarposten är han idag en aktiv supporter till vänsterkandidaten Jeremy Corbyn. På Kvalitetsmässan talar han om sin syn på utvecklingen inom offentlig verksamhet i spåren av nyliberalismen.

Ken Livingstone valdes till Londons borgmästare när posten instiftades år 2000. Inte som kandidat för Labour, det parti han gick med i som 23-åring 1968, utan som oberoende kandidat. Trots hans många år i Londonpolitiken var motståndet mot hans kandidatur så starkt inom Labours ledning att han kuppades bort och därefter uteslöts ur partiet.

Turerna kring detta var knappast vare sig glömda eller förlåtna inför borgmästarvalet 2004 men Ken Livingstone beviljades återinträde, blev officiell Labour-kandidat och vann det valet. Fyra år senare förlorade han till Tories kandidat Boris Johnson. 2012 gjorde han försök till comeback, men förlorade åter mot Boris Johnson.

”Att vara Londons borgmästare är världens bästa jobb”, sa Ken Livingstone när han lämnade över till sin efterträdare. Det tycker han i princip fortfarande, om än med en liten reservation.

– Att vara premiärminister hade förstås varit ännu bättre, säger han i ett samtal med Kvalitet & Förnyelse.

Det är en post som aldrig varit inom räckhåll för honom. Londonpolitiken har varit hans arena och därifrån har han gjort sin röst hörd, också nationellt.

– Det är en förmån att ha en position där man kan göra det bättre för människorna i den stad där man vuxit upp, säger Ken Livingstone, om varför borgmästaruppdraget är världens näst bästa jobb.

Ken Livingstone föddes i sin mormors hus i Londonstadsdelen Lambeth en dryg månad efter krigsslutet 1945. Därmed tillhör han den generation som haft historiens bästa livskvalitet. Förbättrade levnadsvillkor, allt bättre boende, gratis skola och sjukvård.

– Tyvärr lämnar vi över en sämre värld till kommande generationer, säger Ken Livingstone.

Ansvaret för detta lägger han inte bara på sin gamla ärkefiende Margaret Thatcher utan också på dem som lett hans eget parti och inte vågat bryta mot de nyliberala idéerna. Ken Livingstone tycker att utvecklingen i de skandinaviska länderna har varit bättre än i Storbritannien, något han tror hänger samman med graden av centralisering.

– Här styrs allt från Whitehall, Storbritannien är ett av de mest centralstyrda länderna i västvärlden, säger han.

När Ken Livingstone hör att det i Sverige pågår en debatt om att föra över ansvar för till exempel skola och sjukvård från kommuner och regioner till staten blir han bekymrad:

– Det vore ett stort misstag.

Den brittiska centralismen gör att en brittisk borgmästare har mindre makt än en svensk kommunstyrelseordförande. Kollektivtrafik, polis och stadsplanering hör till det en brittisk borgmästare har störst makt över. Ken Livingstone använde under sina åtta år på posten denna makt bland annat till att minska innerstadstrafiken genom att införa trängselavgifter, inrätta fler polistjänster och till en kraftig utbyggnad av bussnätet. Åtgärder som han fortfarande är stolt över.

– Det går att åstadkomma mycket. Inte minst genom att bygga samarbeten för stadens bästa, som vi gjorde när vi tog hem OS 2012 till London, säger han.

Men inte ens när det gäller kollektivtrafik är borgmästarens makt oinskränkt. Ken Livingstone förde en hård kamp mot privatiseringen av Londons tunnelbana. Han förlorade, privatiseringen genomfördes. Men efter tre år gick den privata utföraren omkull och staden fick köpa tillbaka verksamheten för ett pund. Han ser det som ett av många exempel på att den kritik han och andra riktade mot privatiseringar och utförsäljningar visade sig vara riktig.

– Den enda privatisering som inte varit en katastrof är British Airways eftersom de verkar i internationell konkurrens. I övrigt är offentligt drivna verksamheter naturliga monopol som borde värnas, säger han

Att det inte finns någon kommunal beskattningsrätt är en avgörande skillnad mellan det brittiska och svenska systemet. Att pengar är makt behöver man inte, som Ken Livingstone, vara socialist för att skriva under på. I Storbritannien pågår nu en debatt, i spåren av den skotska frigörelsekampen, om att föra över beslutanderätt och kanske också beskattning till regioner och städer. Det vore i så fall en utveckling som skulle välkomnas av Ken Livingstone.

– Allt som innebär att makt förs närmare folket är bra, är hans grundinställning.

Kampen om borgmästarposten 2012 var Ken Livingstones sista valkampanj för egen del.  Men han sitter för den skull inte på åskådarbänken. Han har uppdrag för Labour nationellt och han kommenterar politik i radio. Även om en del hävdar att hans politiska färg fått en dragning mot cerise kommer han både för sig själv och för den brittiska allmänheten att förbli ”röde Ken”.

– Min position är en annan, men min ideologi är den samma, säger 70-åringen, som var Londons förste borgmästare.

På Kvalitetsmässan kommer Ken Livingstone att tala om en i högsta grad ideologisk fråga: privatiseringen av offentlig verksamhet. Utifrån erfarenheterna från London kommer han att analysera för- och nackdelar med olika driftsformer samt hur medborgarnas engagemang kan tas till vara och deras inflytande öka.

LENA HÖRNGREN

0