Kvalitet & Förnyelse

23
sep

Journalistiska drev ett arbetsmiljöproblem

mona

Regeringens samordnare mot extremism, Mona Sahlin

Ett drev är, enligt NE:s ordbok, ”grupp av människor eller hundar som driver villebråd mot jägare vid jakt”. Ordet har allt oftare kommit att användas om journalistisk intensivbevakning av en person i ansvarig ställning som jagas för att svara på kritik.

För den som känner sig jagad är detta ofta en livsavgörande händelse. Såhär beskriver Fredrik Reinfeldt upplevelsen i en intervju i Dagens Industri: ”Något händer med dig och det dödar något i din själ. Det är därför jag kallar det dödstraff, för du blir aldrig samma person efteråt .”

Mona Sahlins så kallade Tobleroneaffär är kanske det mest kända exemplet. Andra som varit utsatta är dåvarande statssekreteraren Ulrica Schenström, som var på krogen när hon hade jour samt de kortvariga moderatministrarna som slarvat med tv-licenser och barnflickors löner. Men journalistiska drev drabbar inte bara rikskända politiker utan har även kommit att bli ett arbetsmiljöproblem för chefer i vård och omsorg.

– Drev är ett hårt ord, men de som varit utsatta har upplevt det som ett drev eftersom de varit så stort fokus på dem som personer och de har fått se sitt namn och sina personuppgifter i media. Inte minst gäller det lokala medier eftersom de når människor i deras omgivning, säger Lotta Dellve, som är professor i ledarskap och organisering vid Högskolan i Borås samt i ergonomi vid KTH.

Lotta Dellve har varit projektledare för en forskargrupp som med finansiering av AFA försäkring har studerat hur chefer påverkas av att bli personligt fokuserade i media. De har också funderat över vad som kan göras för att förebygga negativa situationer och vilket stöd cheferna behöver. Resultatet finns publicerat i rapporten Ledarskap i vården: Att möta media och undvika personfokuserade drev.

Projektet ha djupintervjuat 55 personer med erfarenhet av drev. 27 har själva varit utsatta, övriga är familj eller kollegor som på nära håll följt processen. Ingen är misstänkt för brott. De händelser som uppmärksammats gäller till exempel misstänkt vanvård, kritiserade omorganisationer eller förslag om nedläggning eller nerdragningar inom förlossningsvård, ambulans eller akutmottagning.

Fallbeskrivningarna i rapporten berättar om chefer som stått upp för sin verksamhet och för fattade beslut. De finner sig då stå ensamma i stormen. Omgivningen drar sig undan, som vore de rädda att bli smittade av de negativa händelserna. Det kan gälla medarbetare, kollegor och ledningsgrupp men också politiker, trots att de oftast i grunden handlar om politiska beslut.

– Politikerna borde stå bredvid sina chefer, men det är långt ifrån alltid så, säger Lotta Dellve.

Om man inte lyckas bryta den negativa spiralen blir chefen allt mer isolerad och utsatt. I synnerhet om publiciteten följs upp av kommentarer i sociala medier, där kritikerna är anonyma och tonen många gånger hård. Ju hårdare fokus på person, desto mer kränkt känner sig chefen. Om processen blir långvarig blir många resignerade och uppgivna. En del kliver av chefskapet.

– Ofta handlar det här om engagerade människor som gått in i sin ledarroll för att göra skillnad och åstadkomma något gott. När de i den här situationen blir kritiserade trots sina goda avsikter känner de sig angripna i sin själsliga kärna, vilket tar dem väldigt hårt, säger Lotta Dellve.

Vad kan man då göra för att stoppa en sådan utveckling innan det gått för långt? I det akuta skedet handlar det om att bryta personfokuseringen och hålla fokus på sakfrågorna. Man ser till att ledningsgruppen fortsätter fungera och agera. Man ger den kritiserade chefen både personligt stöd och hjälp med kommunikationen.

Än viktigare ur arbetsmiljösynpunkt är att vara proaktiv. Medierna har i uppdrag att granska och intresset för vårdfrågor har ökat på senare år. Men medielogiken driver mot förenkling, medan vårdens verksamhet är komplex med många och ofta motsägelsefulla mål och intressen. Det innebär en svårhanterlig situation för cheferna som blir rädda och stressade i mötet med media.

– Denna rädsla gör att man bygger upp onödigt mycket kontrollmekanismer, vilket inte är bra för ledarskapet som bör bygga på förtroende och tillit, säger Lotta Dellve

Eftersom mediekontakter är en del i jobbet är det viktigt att cheferna får lära sig hur media fungerar och hur de ska kommunicera på ett bättre sätt. Lotta Dellve ser på sina chefskurser att det blivit vanligare med mediestrategier och att allt fler har fått någon form av medieträning.

I boken ges några exempel på strategier:

  • Ett öppet förhållningssätt för att visa att man inget har att dölja
  • Bygga förtroende i relationen med media, till exempel genom att ta kontakt både när det finns positiva och negativa nyheter
  • Tydlighet om verksamhetens mål och resultat, på hemsidor och i annan information. Detta gynnar inte bara media utan ger också de egentliga uppdragsgivarna, medborgarna, bättre insyn.

På Kvalitetsmässan medverkar Lotta Dellve i ett seminarium med rubriken Att möta media med två personer med mer medieerfarenhet än de flesta: Mona Sahlin, som flera gånger under sin karriär varit i mediestormens öga, och SVT-journalisten Janne Josefsson, som under årens lopp varit upphovsman till ett antal program, som stämplats som drev. Moderator är journalisten Erik Blix.

LENA HÖRNGREN

0