Kvalitet & Förnyelse

22
sep

Kommunpolitiker – ett annorlunda släkte

 

va2l

Kommunpolitiker är inte som folk är mest. De är smartare och har bättre ledaregenskaper än genomsnittet. Det visar en omfattande studie från Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.

Nationalekonomiprofessorn Torsten Persson har tillsammans med två svenska och två amerikanska kollegor undersökt hur kompetenta och representativa svenska politiker är. Studien bygger på olika registerdata för samtliga som ställde upp i kommunalval mellan 1982 och 2010, sammanlagt 200 000 individer. Materialet är bland annat hämtat från mönstringen till militärtjänst samt inkomst- och utbildningsstatistik.

Bilden är entydig, framhöll Torsten Persson vid ett seminarium i Stockholm nyligen arrangerat av Vetenskapsrådet och Institutet för Framtidsstudier. Politikerna har högre IQ och är bättre ledare än befolkningen i allmänhet. Däremot skiljer deras sociala bakgrund sig inte nämnvärt från befolkningen som helhet.

Ju tyngre uppdrag desto mer skiljer politikerna ut sig. Bara 4 procent av befolkningen finns i gruppen med högst IQ. Bland de som har uppdrag som kommunstyrelsens ordförande är andelen 12 procent. De ligger på ungefär samma nivå som direktörer för mellanstora företag men under jurister och läkare.

Vad är det då som får dessa personer att välja politiken? En kombination av sociala motiv, materiella motiv och en vilja att påverka samhället, trodde Torsten Persson.

Professor Lena Wägnerud, statsvetare från Göteborg, har studerat politiker med andra metoder och utifrån andra utgångspunkter. Hon har djupintervjuat riksdagsledamöter som hoppat av, för att ta reda på vad som gör att omsättningen på politiker ökar.

– Det finns idag en spänning mellan traditionella partiarbetare och politiska entreprenörer, sa hon.

Partiarbetarna sätter laget framför jaget och är lojala mot sitt parti. Entreprenörerna söker den arena som är mest effektiv för dem personligen. Det kan vara riksdagen, för ett tag, sedan söker de sig vidare. Det är framför allt de äldsta och yngsta som lämnar riksdagen, vilket dock inte alltid betyder att de lämnar politiken. Många fortsätter i kommunpolitiken eller med jobb i någon intresseorganisation eller får internationella uppdrag.

Både Torsten Persson och Lena Wägnerud pekade på partiernas centrala roll. Torsten Persson gav partierna godkänt för deras förmåga att sköta urvalet.

– Alla socialekonomiska grupper är representerade och det finns egentligen ingen målkonflikt mellan kompetens och representativitet, tyckte han.

Lena Wägnerud pekade på partiernas behov av att balansera mellan strävan att förnya och behovet av stabilitet.

– Partierna står för ett kollektivt minne som behövs för att demokratin ska fungera, sa hon.

I det efterföljande panelsamtalet deltog historikern Henrik Berggren, Stockholms äldre- och personalborgarråd Clara Lindblom (V) och Jens Orback, som varit både journalist och minister och nu är vd för Olof Palmes Internationella Center i Stockholm.

Clara Lindblom var inte säker på att det är de smarta som blir politiker. Hon trodde mer på att politiken gör folk smarta.

– Ung Vänster har lärt mig mer än både skola och universitet, sa hon.

Henrik Berggren tog upp en annan av politikens lockelser, den sociala samvaron. Det var inte i första hand ideologin som fick folk att bli medlemmar i ungdomsförbund utan önskan att träffa andra.

– Om partierna ska locka måste de acceptera att de är en social verksamhet.

Den allt hårdare mediebevakningen och de sociala mediernas skoningslöshet har gjort det politiska uppdraget svårare och mer utsatt. Om man vill överleva måste man anpassa sig. Clara Lindblom har under sina två år som heltidspolitiker tvingats inse att hon måste hålla sig till talepunkterna.

– Inte skämta, inte vara ironisk. Det är skittråkigt!

Det finns en oro att denna utsatthet ska göra det svårare att rekrytera politiker. Priset kan bli för högt. Många som är intresserade av samhällsfrågor väljer att bli det forskarna kallar policyprofessionella. Dit räknas de som jobbar i politikens närhet som exempelvis kommunikatörer, politiska sekreterare och sakkunniga. En tjänst som majoriteten av de smarta politiker som Torsten Persson undersökt inte har tillgång till, vilket ofta glöms bort.

– Som fritidspolitiker får man klara sig på egen hand, konstaterade Clara Lindblom.

LENA HÖRNGREN

Seminariet går att se i sin helhet via http://bambuser.com/channel/framtidsstudier

0