Kvalitet & Förnyelse

9
maj

Informella regler styr förekomsten av korruption

 

Korruption är ett av mänsklighetens stora gissel. Människor som bor i länder med hög korruption har i alla avseenden sämre levnadsförhållanden, lägre välbefinnande, sämre hälsa och sämre ekonomi. Stora insatser har gjorts av Världsbanken och olika biståndsorganisationer för att minska problemet men utan resultat.

– Man har tänkt fel om problemets orsaker vilket lett till ett monstruöst policymisslyckande, sa professor Bo Rothstein när han förra veckan talade på ett seminarium med rubriken Att förstå korruption, arrangerat av Institutet för framtidsstudier.

För att tänka rätt och förstå korruptionen måste man ringa in problemet och definiera begreppet.

– Man kan inte bekämpa något om man inte vet vad det är, framhöll Bo Rothstein, en av världens främsta experter på korruption och numera verksam som professor i Oxford

Tillsammans med doktoranden Aiysha Varraich från hans gamla hemmainstitution statsvetenskapen i Göteborg har han gett sig på detta komplicerade definitionsarbete i den nyutkomna boken Making Sense of Corruption. De har närmat sig frågan bakvägen och definierat vad korruption inte är. En grundläggande faktor är då opartiskhet vid genomförandet av offentliga åtgärder och program.

I debatten om korruption läggs stor vikt vid förekomsten av mutor, oavsett om det handlar om att sticka till en trafikpolis en sedel eller om vapenaffärer för mångmiljonbelopp. Men enligt Bo Rothstein, har mutor mindre betydelse än förekomsten av vad han kallar ”favoritism” i fördelningen av offentliga tjänster. I vanligt språkbruk skulle man nog säga orättvisa.

Han ser denna definition av korruption som avsaknad av opartiskhet som ett universellt begrepp. Det finns ett liknande tänkande över tid och i olika kulturer.

– Människor världen över tar avstånd från korruption, även de som bor i djupt korrupta länder. Att de ibland själva deltar i korrupta handlingar beror på att de inte ser att de har något val. Om ditt barn är sjukt och du måste muta doktorn för att få vård så gör du det, sa Bo Rothstein.

Graden av korruption är inte kopplad till formella regler. Italien har samma lagstiftning i landets norra och södra delar. Men i norr är korruptionen ungefär på dansk nivå, medan det i söder är ungefär lika illa som i Marocko. Det är informella regler som styr. Det Bo Rothstein kallar ”standard operating procedures”. Man gör som man brukar och som alla andra gör.

För att åstadkomma förändring räcker det inte med incitament. Då hade problemet varit löst för länge sen, enligt Bo Rothstein. Demokrati är i sig inget botemedel. Inte heller går det att förlita sig på att det i ett korrupt samhälle ska gå att hitta en god ledare som ställer allt till rätta. I stället måste man förlita sig på ”teorin för kollektivt handlande”.

– Låg korruption är i allas intresse men människor ändrar bara sitt beteende om man tror att andra gör samma sak, beskrev Bo Rothstein kärnan i denna teori.

Hur denna teori ska övergå till praktisk politik gavs inga svar på seminariet.

– Det blir lite som att säga till korruptionsplågade länder att de måste lyfta sig i håret, sa professor Gissur Erlingsson, från Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet i den efterföljande diskussionen om boken.

Där deltog även Inga-Britt Ahlenius, som beskrev sig som empiriker på området efter chefsjobb på Riksrevisionsverket, EU och FN. Både hon och Gissur Erlingsson välkomnade författarnas ambition att definiera korruption och dess orsaker. Inga-Britt Ahlenius argumenterade för högre medvetenhet om problemet och skärpt lagstiftning mot korruption i Sverige. Framför allt riktade hon sin kritik mot kommunerna, som hon menade systematiskt bryter mot grundlagens regler om opartiskhet.

– Rena Vilda västern, var hennes karaktäristik av läget i kommunerna.

Gissur Erlingsson gav ett vardagligt exempel som visar att favoritism nog inte är ett obekant fenomen i svenska kommuner:

– Nästan alla kommuner fördelar sommarjobb till ungdomar, som inte sällan går till släktingar till kommunanställda. Det kanske kan ses som betydelselöst i de stora sammanhangen men det är inte OK.

Droppen urholkar stenen och tjänstetillsättningar är centrala men fortfarande hör Sverige till de minst korrupta länderna i världen. Globalt är låg korruption undantaget. 70 procent av världens befolkning lever i korrupta länder. Trots det var Bo Rothstein lite hoppfull om att det ska gå att åstadkomma förändring.

– Det handlar inte om genetik eller om kultur utan problemet ligger i institutionerna, därmed går det att påverka, sa han.

Seminariet går att se i sin helhet på Institutet för framtidsstudiers hemsida: http://www.iffs.se/kalendarium/ifplay/

 

LENA HÖRNGREN

0