Kvalitet & Förnyelse

29
aug

Hoten från våldsbejakande extremister

Att förebygga och motarbeta våldsbejakande extremism är en av kommunernas nyare uppgifter. Men det är en uppgift de inte borde lämnas ensamma med, enligt terrorforskaren och statsvetaren Magnus Norell, som medverkar i ett av Kvalitetsmässans seminarier på just det temat.

– Oavsett regering har det varit ett monumentalt schabblande kring de här frågorna och då är det ojust att nu lägga uppgiften på kommunerna, säger han.

Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har sedan 2014 jobbat med att engagera kommunerna i detta. Efter en trög start tycks det nu ha gett resultat. 44 procent av kommunerna har antagit en handlingsplan mot våldsbejakande extremism, vilket gläder den nationella samordnaren Anna Carlstedt:

”Det är glädjande att nu få svart på vitt att det faktiskt händer saker ute i kommunerna. Fler och fler kommuner tar frågan och uppdraget på allvar”, sa hon i ett pressmeddelande när rapporten presenterades i somras.

Magnus Norell har läst flera kommunala handlingsplaner och beskriver dem sammanfattningsvis som vällovliga men verkningslösa. Hans kritik riktas dock inte mot kommunerna, som han tycker har fått ett omöjligt uppdrag. Eftersom det inte finns någon definition om vad man menar med våldsbejakande extremism, skapas en grundläggande oklarhet.

”En skvader.”, är Magnus Norells karaktäristik av begreppet våldsbejakande extremism eftersom det omfattar extremism i alla former. Då fungerar det inte, för att nå resultat måste man titta på ideologierna bakom. Då blir det tydligt att IS och NMR (Nordiska motståndsrörelsen) är olika och måste behandlas därefter.

– Det blir fel om man ska formulera strategier mot något man inte definierat, säger Magnus Norell

En av de mer konkreta, och mest omdiskuterade, uppgifterna för kommunerna på det här området är hur man ska hantera hemvändarna, alltså de som återvänder till Sverige efter att ha deltagit i terrorverksamhet. Enligt Nationella samordnarens statistik känner nästan hälften av kommunerna inte ens till om de har några återvändare. En siffra som Anna Carlstedt tycker är ”uppseendeväckande”. En förutsättning för att kommunerna ska kunna jobba med hemvändare är att man har kännedom om att de finns.

Magnus Norell tycker inte att detta enbart är en kommunal uppgift. Det handlar om människor som slagits tillsammans med världens värsta terrororganisation och som kan misstänkas för krigsbrott. Då ska de inte i första hand ”tas om hand”. Det är viktigare att utreda deras göranden och låtanden som del av IS verksamhet innan eventuella åtgärder sätts in. Om dessa individer bara återvänder utan några konsekvenser alls, skickas signalen ut att det är OK att ansluta sig till, och medverka i, även organisationer och grupper som bryter mot i stort sett alla mänskliga rättigheter.

– Den nuvarande ordningen är livsfarlig och det kommer vi att få känna av i många år, anser han.

Från årsskiftet förändras formerna för statens arbete mot våldsbejakande extremism. Nationella samordnarens arbete permanentas och blir en del av Brå (Brottsförebyggande rådet). De nya resurser som tillförs ska bland annat användas för ett nationellt insatsteam, som ska bistå kommunerna i konkreta fall. Men ansvaret för det förebyggande arbetet ligger fortsatt hos kommunerna. Under hösten planeras en utbildningssatsning som Anna Carlstedt hoppas ska leda till fler förebyggande insatser lokalt.

På Kvalitetsmässan diskuterar Magnus Norell dessa frågor i ett seminarium med rubriken Hoten från våldsbejakande extremister”. I seminariet medverkar även Pierre Durrani, religionshistoriker, som tillsammans med Magnus Norell och Aje Carlbom, i våras skrev en omdebatterad rapport om Muslimska brödraskapet för MSB  (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) samt Yassin Ekdahl, kommittésekreterare hos Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.
Moderator är journalisten Lotta Gröning, Expressen.

LENA HÖRNGREN

0