Kvalitet & Förnyelse

21
nov

Mer orosmoment än ljuspunkter i ekonomin

Varselvåg är ett av de nya ord vi har lärt oss denna höst. Oron för den ekonomiska utvecklingen har ökat betydligt i takt med att allt fler industriföretag drar ner på personal eller flyttar sin tillverkning från Sverige. Kvalitet & Förnyelse har frågat ekonomer från Swedbank, Svenskt Näringsliv, SKL och LO om deras syn på den svenska ekonomin. Gemensamt är oron för att den ekonomiska utvecklingen i omvärlden, såväl i eurozonen som i USA, ska få effekter för den förhållandevis starka svenska ekonomin.

Ljuspunkterna är få men de finns, men de förutsätter att det politiska systemet agerar rätt. När det gäller önskemålen på den svenska regeringen handlar det framför allt om åtgärder för att underlätta företagande och hålla nere arbetslösheten.

Här följer svaren från Cecilia Hermansson, Swedbank, Mats Kinnwall, SKL, Björn Lindgren, Svenskt Näringsliv och Ola Pettersson, LO på frågorna om vilka de största hoten är, vilka ljuspunkter de ser och vad de vill att regeringen ska göra.

Cecilia Hermansson, chefsekonom Swedbank

Cecilia Hermansson, chefsekonom Swedbank

Cecilia Hermansson, chefsekonom Swedbank
De största hoten kommer från omvärlden. De allvarligaste vore en amerikansk recession till följd av att politikerna inte lyckas kompromissa om finanspolitiken, en fördjupad och förlängd recession i eurozonen samt en hårdlandning i den kinesiska ekonomin. Även råvaruprisutvecklingen är ett hot, t ex om krig mellan Iran och Israel medför oro och kraftigt stigande oljepriser. Utöver de externa hoten kan en alltför stark appreciering av den svenska kronan försvåra för svenska exportföretag och bidra till fler varsel. Vidare finns risk för att en högre arbetslöshet försvagar fastighetsmarknaden och dämpar hushållens konsumtionshumör.

Det finns möjlighet till en starkare konjunktur både i omvärlden och i Sverige om politikerna i USA och Europa hittar kompromisser som stärker företagens och hushållens investerings-, rekryterings- och konsumtionsvilja. I Sverige är förutsättningarna att föra en mer expansiv ekonomisk politik bättre än i de flesta andra länder. Riksbanken kan sänka styrräntan ytterligare och regeringen kan föra en mer expansiv finanspolitik. I många andra länder handlar det snarare om åtstramningar som ytterligare dämpar efterfrågan och ökar arbetslösheten.

Om det ekonomiska läget i Sverige försämras finns anledning för regeringen att öka stödet till kommuner och landsting för att undvika uppsägningar. För att minska problemen med ökad arbetslöshet behövs utbildning, kompetensutveckling och arbetsmarknadsåtgärder. Vidare kan förslaget om kortvecka fungera om konjunkturnedgången inte blir alltför långvarig. Regeringen kan också överväga att tidigarelägga inkomstskattesänkningar som ändå skulle ha kommit senare. Vidare skulle höjda ersättningsnivåer vid arbetslöshet kunna hålla uppe efterfrågan bättre. Riksbanken bör också sänka styrräntan ytterligare. Det negativa inslaget med en alltför låg reporänta – som kan medföra ytterligare högre skuldkvot i hushållssektorn – kan avhjälpas genom att sänka ränteavdragen samtidigt som kapitalskatten sänks i motsvarande omfattning.


Björn Lindgren, ekonom med ansvar för Svenskt Näringslivs konjunkturrapporter

Björn Lindgren, ekonom med ansvar för Svenskt Näringslivs konjunkturrapporter

Björn Lindgren, ekonom med ansvar för Svenskt Näringslivs konjunkturrapporter
Svensk ekonomi är i början av en djup lågkonjunktur men Sverige undgår att hamna i en recession. Konjunkturbotten nås under våren men återhämtningen därefter går relativt långsamt. Utvecklingen inom euroområdet utgör en stor risk. Därtill hänger återhämtningen i USA på en skör tråd. I den inhemska ekonomin ser det generellt sett bättre ut än internationellt. Lågkonjunkturen medför omfattande besparingsåtgärder i svenska företag. Sådana strukturåtgärder riskerar att slå ut jobb och vi kan redan se flera exempel på företag som väljer att lägga ner i Sverige och satsa utomlands. Om inte Sverige har konkurrenskraftiga förutsättningar kan därför lågkonjunkturen återigen medföra att arbetslösheten etableras på en högre nivå. Vid sidan av strukturomvandlingen måste en varningsflagga höjas för att högt belånade hushåll kombinerat med en kraftig recession och fallande bostadspriser kan utlösa en negativ spiral med fallande bostadspriser.

Sverige har förutsättningar att klara sig bättre än många andra europeiska länder eftersom de svenska statsfinanserna är starka. Detta innebär att regeringen inte behöver höja skatter eller sänka transfereringar till hushållen. I stället är det möjligt att förstärka svensk konkurrenskraft och regeringen visade i höstbudgeten att de nu växlar över på den linjen. Bolagsskatten sänks till något under snittet inom OECD och EU, ett investeraravdrag införs och satsningar på FoU och infrastruktur aviseras. Detta är en bra nystart på en nödvändig reformperiod. Hushållens inkomster fortsätter att utvecklas relativt väl under de kommande åren. Internationellt kan svenska exportföretag glädjas åt att de två största exportländerna, Tyskland och Norge, inte hör till de som drabbats hårdast i det krisande Europa.

När andra länder krisar har Sverige de bästa förutsättningarna för att kliva upp både ett och två steg i den internationella konkurrensen. Regeringen, liksom oppositionspartierna, måste då fundera över vilka förändringar som behövs för att fler företag och företagare ska våga satsa och investera i Sverige. Därför behövs en ny reformperiod för att säkerställa att skattenivåer är konkurrenskraftiga, att arbetsmarknadsregler inte hindrar företagen, att miljötillstånd fås på rimlig tid, att energiförsörjningen är säkrad och att byggplaner hanteras snabbt och förutsägbart. Sverige kan bli ett oerhört framgångsrikt land inom vård, omsorg och skola men för att det ska uppnås måste privata aktörers roll garanteras och osäkerheten kring vinster försvinna.


 Mats Kinnwall, chefsekonom SKL


Mats Kinnwall, chefsekonom SKL

Mats Kinnwall, chefsekonom SKL
De främsta hoten på kort och medellång sikt mot svensk ekonomi kommer utifrån. Det är fortfarande inte uteslutet att skuldkrisen i Europa återigen kan gå in i ett mer explosivt skede. Detta skulle riskera att skapa en snabb global konjunkturavmattning vilket obönhörligen slår hårt mot Sverige. Men även om worst-case scenariot inte inträffar står stora delar av Europa ändå inför en utdragen period av skuldavveckling och förhållandevis svag tillväxt. Eftersom Sverige är starkt beroende av omvärlden innebär detta även en relativt svag svensk period, även om vi har bättre förutsättningar än många andra. Man kan heller inte utesluta att USA:s politiska system kortsluts och att USA därmed tippas över ”det finanspolitiska stupet”. Det skulle med stor sannolikhet störta även USA ner i en recession med negativa effekter på resten av världen inklusive Sverige. Jag bedömer dock dessa risker som små, trots allt är det politiska systemet i grunden rationellt. Att Kina skulle ta ytterligare stryk är också en risk, men jag tror de lyckas bromsa upp avmattningen där.

En ljuspunkt är att Kina med flera tillväxtländer trots allt fortsätter växa om än i långsammare takt vilket ger visst stöd till den globala konjunkturen. Dessutom kan vi skatta oss lyckliga att världens största ekonomi, USA, fortfarande har privilegiet att kunna gasa på med stora budgetunderskott och stor statsskuld utan att straffas av marknaderna. Det betyder att USA växer, om än svagt med tanke på all den ekonomisk-politiska doping man utsatts för. Dessutom har Sverige så här långt stått emot väl, med bara något svagare BNP-tillväxt och en måttlig försvagning på arbetsmarknaden. I grunden ser den svenska ekonomin betydligt mer välmående ut än många andra. Även om vi sannolikt har en period med ytterligare svagare tillväxt och stigande arbetslöshet att vänta tyder mycket på att vi även fortsättningsvis klarar oss bättre än kompisarna i Sydeuropa. Skulle det behövas finns det dessutom utrymme för vissa finanspolitiska stimulanser, ett utrymme som inte många andra utvecklade länder har för närvarande.

I min värld vilar ansvaret för konjunkturpolitiken inte i första hand på regeringen utan på Riksbanken som har utrymme för att/borde sänka räntan i takt med att arbetslösheten stiger, resursutnyttjandet minskar och inflationsriskerna med det. För att förhindra ett djupare fall i konjunkturen och försvagning på arbetsmarknaden kan det uppstå behov av finanspolitiska stimulanser riktade såväl mot hushållen som mot kommunsektorn.


Ola Pettersson, chefsekonom LO

Ola Pettersson, chefsekonom LO

Ola Pettersson, chefsekonom LO
Det allvarligaste hotet är den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa, där vår viktigaste exportmarknad finns. Det slår direkt mot svenska företag. Men än värre problem väntar om något av eurozonens medlemsländer lämnar eller inte klarar av att betala på sina skulder.

Obamas valseger innebär en ljuspunkt eftersom den gör att det finns större möjlighet till fortsatt positiv utveckling i USA. Arbetsmarknaden är på bättringsvägen och bostadsbyggandet har börjat växa igen.

I Sverige borde regeringen besluta om olika strukturreformer för att hålla så många som möjligt kvar på arbetsmarknaden, till exempel mer pengar till grundläggande utbildning, och en aktiv arbetsmarknadspolitik, naturligtvis på ett statsfinansiellt ansvarsfullt sätt.

LENA HÖRNGREN

0