Kvalitet & Förnyelse

21
nov

Reinfeldt om längre arbetsliv: som att gå i cement

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Sverige har ingen reglerad pensionsålder. Ändå tänker och agerar både individer, företag och inte minst arbetsmarknadens parter som om 65-årsdagen är det naturliga slutet på arbetslivet. Att förändra denna mentala bild är bland det viktigaste om vi ska klara de demografiska utmaningarna med en åldrande befolkning, anser statsminister Fredrik Reinfeldt.

– Vi får problem runt hörnet om vi inte ändrar oss, annars tvingar välfärdsekvationen oss att antingen sänka pensionerna eller dra ner på välfärden, sa han vid ett seminarium arrangerat av Framtidskommissionen, där statsministern är ordförande, och Studieförbundet SNS.

Rubriken på seminariet var: Längre arbetsliv när befolkningen åldras – behövs det och hur ska det gå till? Att det behövs var alla där överens om, däremot var det svårare att komma fram till hur det ska gå till. Att det inte blir lätt, var dock klart.

”Som att gå i cement”, var statsministerns beskrivning av svårigheterna med att agera i frågan. Han fick ju skarp kritik när han i en intervju framförde tankar om det skulle vara möjligt att jobba till 75 år. Dock var det ju aldrig hans mening att alla skulle jobba till 75, utan att de som kan och vill ska ha den möjligheten. Ett annat syfte med uttalandet var att påverka synen på äldre och åldrande.

– Vi måste förändra människors livsperspektiv och hur vi mentalt förhåller oss till bilden av åldrandet, menade Fredrik Reinfeldt.

Men det räcker inte med mentala förändringar, det krävs också rätt handfasta, men allt annat än lätta, politiska åtgärder om man vill att folk ska jobba längre. Gabriella Sjögren Lindquist, som är docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, menade att det enklaste sättet att åstadkomma förändring är att höja åldersgränserna. Inte bara i pensionssystemet, i lagen om anställningsskydd (LAS) där det idag sägs att man har rätt att jobba kvar till 67 år och i socialförsäkringarna, där flera förmåner idag upphör vid 65 år.

– Sådana institutionella förhållanden spelar stor roll, men även hälsan har stor betydelse för hur länge man jobbar, konstaterade hon.

Till våren kommer Pensionsåldersutredningen med sina förslag. Mycket talar för att de förändringar som Gabriella Sjögren Lindquist efterlyser finns med där. Liksom statsministern talade pensionsåldersutredaren Ingemar Eriksson om betydelsen av att ändra förväntningar och attityder. Till exempel för att göra den som passerat 55-årsdagen mer intresserade av fortbildning och kanske karriärbyte. Han trodde dock inte att det går att åstadkomma med kampanjer.

– Att vi få fler äldre som jobbar är det viktigaste. Då kan man med det goda exemplets makt bryta ner fördomar, ansåg Ingemar Eriksson och jämförde med när kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden. Den första möttes med skepsis, idag är det en självklarhet

Hälsan och motivationen är avgörande för hur länge människor jobbar. Även om man inte orkar jobba i sitt gamla yrke kanske det finns annat man kan göra. Journalisten Ulrika Beck-Friis har på Framtidskommissionens uppdrag intervjuat 30 personer som bytt bana. Fotvårdaren som blev präst, undersköterskan som blev träindustriarbetare och flygledarassistenten som vid 57 års ålder blev sjuksköterska var några av hennes exempel på människor som tagit djärva steg.

– De hade gått på magkänslan för att hitta det goda i livet, även om det varit ekonomiskt tufft och de fått stålsätta sig mot fördomar och oförståelse, sammanfattade Ulrika Beck-Friis.

För den som är 55 plus och vill jobba vidare räcker det inte med ambitioner och en stark vilja. De måste också bekämpa fördomar och motstånd. Professor Per Johansson, nationalekonom från Uppsala, kunde konstatera att den som fyllt 55 har 64 procentenheter lägre chans att få komma till anställningsintervju än en 30-åring. Extra svårt är det för en arbetslös äldre eftersom arbetslöshet är en signal om misslyckande. Till de äldres nackdel talar också att de är dyrare att anställa och att risken för att de inte ska klara produktivitetskraven på arbetsplatsen upplevs som större.

– Att justera kostnaden för att anställa äldre genom någon form av subventioner kan vara ett sätt att underlätta, ansåg Per Johansson.

Enigheten var närmast totala bland deltagarna i seminariet om behovet av ett längre arbetsliv. Men hur ska vi gå från ord till handling, undrade någon i publiken. Ingemar Eriksson konstaterade att det finns ett betydande intresse hos regeringen att hitta en lösning över blockgränserna om inte bara pensionsålder utan också om kompetenskonton och arbetsmiljö. Men han konstaterade också en given komplikation:

– Man blir inte populär som politiker genom att höja pensionsåldern.

LENA HÖRNGREN

0