Går det att vara mer kreativ i rollen som chef för statlig verksamhet? Utan att tappa greppet om sin roll i det demokratiska systemet. Statsvetaren Jenny Madestam sitter i juryn som utser Sveriges Modernaste Myndighet och har ägnat många år åt offentligt ledarskap.
Svensk statsförvaltning av i dag håller hög klass. Ändå finns det ett behov av att stärka rättssäkerheten samtidigt som den statliga förvaltningen bör moderniseras och effektiviseras.
Vid Södertörns högskola håller Jenny Madestam på med ett forskningsprojekt om polisutbildningen och attityder till mångfald. Studien ska ge svar på om, och i så fall hur, polisstudenternas attityder förändras under utbildningens gång. Projektet avslutas först om ett par år, så än finns inte mycket att säga. Om politik, chefer och ledarskap i offentligheten däremot lägger Jenny Madestam gärna ut texten.
Sverige har 345 statliga myndigheter som arbetar för att medborgare och företag ska få en bra och effektiv service. Alla myndigheter, stora som små, är inbjudna att tävla om utmärkelsen Sveriges Modernaste Myndighet 2019. Senast gick segern till Elsäkerhetsverket, där avdelningschef Kim Reenaas i dag menar att utmärkelsen »var ett viktigt kvitto på att vi arbetat i rätt riktning med förändringen av vår myndighet«.
Vad säger du Jenny, vad behöver förändras för att Sverige ska få bättre statliga chefer?
— Se till att chefer, precis som medarbetare generellt, förstår vad det innebär att arbeta i just offentlig och statlig verksamhet. Att arbeta i staten kräver kunskap om den svenska statsförvaltningens särdrag och vad tjänstemannarollen i staten innebär – hur rollen som chef förhåller sig till dessa aspekter. För det krävs utbildning men också en pågående diskussion om hur eventuella dilemman kan hanteras när de uppstår. Statlig verksamhet ska vägledas av värdena demokrati, rättssäkerhet och effektivitet. De begreppen måste både begripas och genomsyra arbetet. Ibland uppstår konflikter mellan värden och då måste man diskutera det.
Vad har statliga chefer för speciella utmaningar jämfört med de inom privat näringsliv?
— Flera saker, men framför allt att man är en del av den parlamentariska och demokratiska styrkedjan. Den offentliga förvaltningen ska genomföra de politiskt fattade besluten och är också den instans som medborgarna i första hand kommer i kontakt med. Hur det mötet blir är avgörande för medborgarnas förtroende för inte bara den enskilda myndigheten, utan för staten och demokratin i sin helhet. Utifrån det perspektivet blir det självklart att statligt anställda och inte minst deras chefer måste förstå sitt uppdrag och sin roll. Utöver detta finns vissa specifika särdrag med offentlig verksamhet jämfört med privata näringslivet, bland annat offentlighetsprincipen (i princip allt som sker ska allmänheten kunna ta del av och granska) och meddelarfriheten.
— Generellt kan man säga att svenska statstjänstemän har ett rykte om sig internationellt att vara »duktiga«, i bemärkelsen att man förstår sin roll och uppgift. Samtidigt rör sig människor i dag i större utsträckning mellan olika sektorer – vilket gör det nödvändigt att hela tiden ha ett samtal om vad offentlig verksamhet är och om dess unikitet.
Vad tycker du att offentliga chefer kan lära sig av det privata näringslivet?
— Kanske kan även den offentliga verksamheten ibland, och utan att rucka på grundläggande principer, få vara mer kreativ och snabbfotad. Detta är dock just det svåra, att vara snabb och kreativ utan att sidsteppa de krav och den likabehandling som präglar just offentlig verksamhet.
Vari ligger största skillnaden mellan att vara chef på statlig och på kommunal nivå?
— Likheterna är störst. Man verkar i det offentligas tjänst och måste alltså vara medveten om det och att agerandet kan påverka medborgarnas förtroende. Man är också politiskt styrd och måste rätta sig efter speciell lagstiftning. Samtidigt är staten en betydligt större verksamhet och ska teoretiskt vara mer homogen oavsett sektor, medan kommuner kan vara mer olika. I kommuner kommer man som chef dessutom betydligt närmare politiken än vad man gör i staten (om man inte är myndighetschef) och det innebär en stor skillnad.
Text: Marit Larsdotter
